"Till slut stod det klart för mig att jag faktiskt inte läst fel, att det stod där svart på vitt. Fiskeriverket konstaterade att inflödet av glasål från Sargassohavet hade minskat med nittionio procent på dryga 20 år."
- Tyst hav

Europeisk ål

Problembeskrivning:

Den europeiska ålen leker och föds i Sargassohavet men lever största delen av sin tid i söt- eller brackvattenmiljöer längs Europas och Nordafrikas atlantkuster, och i Medelhavet och Östersjön. Kärnområdet är Frankrike, Spanien, Portugal och de brittiska öarna. Efter att äggen kläckts driver larverna med Golfströmmens hjälp från Sargassohavet till Europa. Resan tar 1-3 år. När larverna närmar sig kusten så omvandlas de, först till små genomskinliga glasålar och efter en tid till gulålar. En del gulålar stannar vid kusten medan andra vandrar upp i något sötvatten. De gulålar som kommer in i Östersjön är ofta stora och flera år gamla. Efter 10-25 års tillväxt för honor och 5-10 år för hanar, omvandlas gulålen till blankål och kan inleda sin lekvandring tillbaka till Sargassohavet. Hanarna är då 40-45 cm långa medan honorna kan ha nått den dubbla längden. Majoriteten, mer än 95 %, av de ålar som lever hos oss är honor. Lekvandringen tar nästan ett år. Under den tiden förändras ålens matsmältningssystem. Den tar inte upp någon näring utan lever på sina fettreserver och buken fylls successivt med mjölke eller rom. Det antas att ålen dör efter leken (1-3).

Den Europeiska ålen är idag rödlistad och bedöms som akut hotad i hela sitt utbredningsområde. Invandringen av glasål har minskat dramatiskt sedan början av 1980-talet (Figur 1). I jämförelse med hur det var för 30 år sedan har glasålsinvandringen till vår kust minskat med 99 %. Det svenska ålfisket hade dock försämrats tidigare. Från mitten av 1960-talet till början av 1980-talet minskade fångsterna i Östersjön stadigt, från ca 1700 ton till ca 600 ton. (Figur 2). Fångsterna förblev sedan stabil några år men nivån har sedan fortsatt att sjunka. Det har skett trots att det under lång tid gjorts stödutsättningar av ålyngel. Från början tog man ål från Västkusten, men idag används huvudsakligen importerad ålyngel från lokaler där det ännu finns ett överskott.

 

Figur 1. Ålinvandringen till Europa under perioden 1950-2002. Kopierat från Den gåtfulla ålen. Fakta 2004:18, Fiskeriverket (1).

Diagrammet visar den dramatiskt minskande ålinvandringen från en rad europeiska och svenska mätstationer.
Den bredare linjen visar ett geometriskt genomsnitt av mätvärdena. Observera vänsterskalans gradering.
Index 100 är genomsnittet av ålinvandringen år 1979–1994.

Figur 2. Det svenska fiskets ålfångster. Kopierat från: Den gåfulla ålen. Fakta 2004:18, Fiskeriverket (1)

Det finns många spekulationer kring vad den dramatiska minskningen i ålinvandring och nedgången i fisket beror på. Bland förslagen kan nämnas förändrade havsströmmar, klimatförändringar, överfiske, vandringshinder, försämrade uppväxtområden, sjukdomar, parasiter och miljögifter. Man ser också en risk när beståndet minskar att de allt färre blankålar som lekvandrar ska få svårt att hittar partners i det enorma Sargassohavet.

Skogochfisk:

Det stora raset i ålfisket mellan 1965 och 1980 har naturligtvis ingen koppling till minskad ålinvandring. Ålarna som fångades vid den tiden hade invandrat hit redan under 40- och 50-talet. Förändrade havsströmmar och klimatförändringar har inget med fångstminskningen att göra. Knappast heller överfiske, vandringshinder, försämrade uppväxtområden eller miljögifter, för i så fall borde minskningen sett ut på ett annat sätt. Frågan kvarstår alltså. Vilken miljöförändring kan så snabbt och drastiskt ha påverkat ålbeståndet i Östersjön? Ser man till tidpunkt och omfattning finns det en given kandidat, nämligen avvecklingen av flottningsverksamheten i Sverige och Finland! Den processen inleddes runt 1960 och i början av 80-talet hade nästan all flottning som berörde Östersjön upphört. Dessförinnan hade den en enorm omfattning. Bara i Sverige flottade man årligen 10-20 miljoner kubikmeter timmer och massaved. Få sörjde att verksamheten upphörde. De flesta var säkert glada, inte minst de som värnade miljön. Att det skulle få betydelse för fisket var det ingen som tänkte på. Det gjordes i vart fall inga sådana undersökningar. Ändå framgår det klart av Figur 3 att hypotesen om att det finns ett samband mellan flottning och ålfångst är rimlig. Överensstämmelsen är av ett slag som knappast kan missförstås. När flottningsvolymerna minskar i de norrländska och finska älvarna så försämras ålfisket i Östersjön tämligen omgående.

Figur 3. Ålfångst i Östersjön och mängd flottat timmer i Sverige
Källa ålfångst: Den gåfulla ålen. Fakta 2004:18, Fiskeriverket (1)
Källa flottning: Forecasting environmental responses to restoration of rivers used as log floatways: An interdisciplinary challenge. C Nilsson m.fl. Ecosystem 8, 779-800, 2005 (4)


Figur 4 visar att flottningen på samma sätt tycks ha påverkat mängden ålyngel som vandrade upp i Fiskeriverkets ålyngelledare i Älvkarleby vid Dalälven. Älvkarleby ligger helt nära kusten. Därför är det troligt att det är miljön i havet, och inte i älven, som bestämt utvecklingen. Varför flottningen var viktig för ålen kan man bara spekulera kring. Det var knappast veden som sådan som var betydelsefull, utan mer troligt de kemiska substanser som läcker ut från veden. Att responsen kommer så snabbt kan tolkas som att vedsubstanserna är viktiga i någon förändringsfas i ålens liv, exempelvis vid övergången från glasål till gulål, och från gulål till blankål (5). Ved innehåller bl.a. fenoliska fytoöstrogener och antioxidanter som skulle kunna spela roll i de sammanhangen, liksom även när det gäller varför det mest är honor i våra vatten (6).

Figur 4. Flottningsvolymer i Sverige, och ålyngel i Fiskeriverkets ålyngelledare i Dalälven.
Källa gulål: Fiskeriverket
Källa flottning: Forecasting environmental responses to restoration of rivers used as log floatways: An interdisciplinary challenge. C Nilsson m.fl. Ecosystem 8, 779-800, 2005

Beträffande ålinvandringen så hänger den naturligtvis ihop med hur mycket blankål som lekvandrar. Man ska därför inte hysa några förhoppningar att invandringen ska öka så länge det är oklart vad som fattas ålen under uppväxttiden.  

Källor:

(1) Den gåfulla ålen. Fakta 2004:18, Fiskeriverket.

(2) Faktablad: Anguilla anguilla - ål. H Wickström 2005. ArtDatabanken 2005-05-11.

(3) Kan vi rädda den rödlistade ålen och det småskaliga (ål)fisket med hjälp av utsättningar? Håkan Wickström, Sötvattenslaboratoriet, Fiskeriverket.

(4) Forecasting environmental responses to restoration of rivers used as log floatways: An interdisciplinary challenge. C Nilsson m.fl. Ecosystem 8, 779-800, 2005.

(5) Endocrine profiles during silvering of the European eel ( Anguilla anguilla L.) living in saltwater. V van Ginneken m.fl. Animal Biology, 57, (4), 453-465, 2007.

(6) Sex Determination in Freshwater Eels and Management Options for Manipulation of Sex. A Davey, D Jellyman. Rev. Fish. Biol. Fisheries 15, (1-2), 2005.

Bild: Wikipedia

 

 

Tillbaka till Fakta