Fisk och ved

Tvärtemot vad man kunnat tro så försämrades alltså fisket när flottningen upphörde. Och det var ingen marginell effekt! Snarare ett dråpslag, som om något essentiellt, livsnödvändigt, hade försvunnit. Man vet att död ved i vatten är bra för fisk. Det är en omhuldad sanning. Ju mer ved, desto bättre för fisken. Veden sägs ge näring, skydd och en varierad livsmiljö åt fisken. Men det räcker naturligtvis inte som förklaring. På sin höjd skulle det kunna vara anledningen till att fisket i flottlederna försämrades, om ens det. Det förklarar i vart fall inte hur fisken vid Gotland, 50-100 mil från timret, kunde påverkas.

Något som förvånar oss är att ved i det här sammanhanget ses som ett inert material, som vore det plast eller betong. Snarare är det ju ett kemikalielager med en uppsjö av intressanta organiska substanser, från jättemolekyler som cellulosa, hemicellulosa och lignin till ett otal lågmolekylära extraktivämnen. De mer vattenlösliga av substanserna (eller deras nedbrytningsprodukter) kan läcka ut och spridas över stora områden. Och det var inte bara fråga om enorma mängder död ved som fanns, utan veden flottades, förvarades och transporterades i vatten! Vilket överflöd av vedsubstanser det måste ha funnits på den tiden, och vilken skillnad när flottningen upphörde. Särskilt då om substanserna behövs för att fisken ska utvecklas normalt! Det är vår förklaring till att fisket försämrades.