Flottning

Flottningen inleds i blygsam skala under 1800-talets början, växer sedan kraftigt från mitten av århundradet och når sin topp då man flottade 18,5 miljoner kubikmeter timmer 1937. Totalt fanns 33 000 km flottleder. Verksamheten fortsätter i stor skala ända fram till början av 1960-talet. Därefter sker en successiv avveckling då timmer och massaved börjar transporteras med lastbil. År 1983 slutade man flotta i Ångermanälven som den sista älven i Norrland, och 1991 var flottningsepoken definitivt slut då verksamheten upphörde i Klarälven. Ur miljösynpunkt var flottningsepoken en katastrof. Stora ingrepp gjordes i natur och landskap, flottleder rensades med dynamit och bandtraktorer, mängder av kullfallna träd och annat bråte avlägsnades, man byggde spardammar för vattenmagasinering, och röjde längs stränderna. Ärren är synliga än i dag.

Då flottningsepoken var slut avrustades flottlederna och rensades från sjunktimmer. Timmerflottningen var viktig för folk längs flottlederna, men det fanns också nackdelar, bland annat försvårades fisket av allt timmer. När den upphörde fanns förhoppningar att fisket skulle bli bättre, men det blev sämre. Som Ingemar Näslund skriver i boken Flottning – vattendragen, arbetet, berättelserna: ”Även om vi ovan konstaterat att flottningen som helhet var negativ för harr- och öringsbestånden, så är den allmänna uppfattningen, såväl längs Ammerån som i Norrland i övrigt, att fisket var betydligt bättre så länge flottningen pågick.” I Susanne Brokvists C-uppsats, Flottning ur ett miljöhistoriskt perspektiv, ges en bild av hur fisket kunde vara medan flottningen pågick. Hon skriver: ”När min far var ung i mitten av 1950-talet flottades det intensivt på Klarälven och sjöar i Värmland. Hans minnen från den perioden vad gäller fisket är att det sällan varit mer gynnsamt. I sjöar där virket kunde ligga några dagar samlades abborrar i stim under stockarna och det var nästintill bara att ta för sig.”

Anledningen till att fisket försämrades tror Ingemar Näslund kan bero på ökat fisketryck och intensifierat skogsbruk, men även på att flottningen kan ha haft positiv effekt på fisket bl.a. genom ökad tillförsel av näringsämnen från överdämd mark. Säkert är att förutsättningarna för ett utflöde av vedsubstanser var betydligt sämre efter flottningsepoken än före. I en naturskog har man beräknat att det normalt finns 50-100 kubikmeter döda träd, men i dagens skog är genomsnittet bara 6 kubikmeter. Till det kommer att översvämningar blivit ovanliga eftersom våtmarker hade dikades ut, flödeshinder i vattendrag tagits bort, och älvar och åar reglerats av kraftverksdammar.

Källor:

Flottning – Vattendragen, arbetet, berättelserna. Nordiska museets förlag. Redaktörer Erik Törnlund och Lars Östlund, 2000.

Modell visar hur döda träd förmultnar. Nicholas Kruys, Miljötrender nr 1, 2003.

Flottning ur ett miljöhistoriskt perspektiv. Susanne Brokvist, C-uppsats i miljövetenskap vid institutionen för miljö och natur, Karlstads universitet, 2004.

Forecasting environmental responses to restoration of rivers used as log floatways: An interdisciplinary challenge. Christer Nilsson et al. Ecosystem 8, 779-800, 2005.

 

 

Tillbaka till Fakta

 

 

 

Previous page: Fakta
Next page: GROT