"I dagsläget finns ingen uppenbar, enskild mekanism som kan förklara problemen i alla de drabbade områdena. Det verkar snarare vara en samverkan av faktorer som drivs av de storskaliga förändringar vi sett i Östersjön under de senaste decennierna. "
- Minskande bestånd och rekryteringsstörningar hos kustbestånd av abborre (Perca fluviatilis) och gädda (Esox lucius).

Abborre & Gädda

Problembeskrivning:

Minskade fångster och utslagen rekrytering

Första tecknen på att något börjar hända med bestånden av abborre och gädda i Egentliga Östersjön kom vid Gotland i början av 70-talet då fångsterna under en 10-årsperiod stadigt minskade. Även fisket vid Föglö i Ålands skärgård och Nothamn i Skärgårdshavet försämrades vid samma tid (1). Dessa händelser gick dock tämligen obemärkta förbi. Uppståndelse blev större när man i mitten av 90-talet upptäckte att abborren och gäddan på kort tid nästan helt hade försvunnit i Kalmarsund liksom i ytterskärgårdarna från Öland upp till Stockholm. De fältstudier som genomfördes visade att det var rekryteringen som inte fungerade (1-5). Yngeltätheten var låg eller obefintlig i 80 % av de undersökta lokalerna. Man hittade rom och gulesäckslarver på försommaren men inga fiskyngel senare under säsongen, och gissade därför att det kritiska skedet kommer då larverna resorberat sin gulesäck och ska börja leva på djurplankton.

Vad som händer är oklart, men huvudspåret, som bl.a. Fiskeriverket står bakom, är att larverna dör av svält på grund av att skarpsillsbeståndet har ökat kraftigt (2). Stim av skarpsill närmast rensar öppna havet och ytterskärgårdarna på djurplankton, och för lite eller fel sorts djurplankton blir kvar åt abborrens och gäddans larver att leva på. Det är inte bara abborre och gädda som drabbas utan alla sötvattensfiskar - sik, mört, braxen, id, björkna och löja - har gått starkt tillbaka. Enda undantaget är storspigg och småspigg, som finns i relativ riklig mängd i många av de områden där övriga sötvattensfiskar har försvunnit. Men de föds i sötvatten och vandrar ut i havet senare. Misstankar har funnits att det är spigg som äter upp abborrens och gäddans ägg och yngel, men den idén tycks ha övergivits. I inre delar av skärgårdarna, i avsnörda vikar i ytterskärgården och längs Bottniska vikens kust tycks fiskrekryteringen fortfarande fungera normalt.

Hälsoläget hos vuxna abborrhonor

Undersökningar som årligen görs av hälsoläget hos vuxna abborrhonor i opåverkade referensområden i Östersjön indikerar att fisken exponeras för något okänt miljögift. (Halterna av kända miljögifter är låga). I Kvädöfjärden i Östergötlands skärgård har romsäckarna (gonaderna) minskat 40 % från slutet av 80-talet vilket på sikt befaras kunna leda till hämmad eller försenad könsmognad och försämrad fortplantningsförmåga. Samtidigt har EROD-aktiviteten ökat mer än tre gånger (6). Den är ett mått på funktionen hos ett avgiftningsenzym i fiskens lever. Förhöjd aktivitet visar att fiskens avgiftningssystem har trätt i funktion.

Under perioden 1999-2001 gjordes liknande studier (7, 8) på abborrhonor från 10 mätlokaler ovan och nedanför Stockholm Ström, från Adelsön i Mälaren i väster till Björkskär i ytterskärgården i öster. Av resultaten framgick att fisken inne i Stockholm exponeras för höga halter av miljögifter och uppvisar många typer av störningar, men att miljön förbättras både i riktning in mot Mälaren och ut mot havet. Men när det gäller hälsoläget hos honorna såg det lite annorlunda ut i riktningen mot havet. Först blev det som väntat bättre, allra friskast var abborrhonorna i mellanskärgården, men i ytterskärgården minskade andel könsmogna honor, gonaderna blev mindre, och EROD-aktiviten och mängden DNA-addukter i levern ökade. (DNA-addukter är produkter som bildas när t.ex. miljögifter reagerar med DNA). Miljögifthalterna (ΣDDT and ΣPCB) i dessa abborrar var dock de lägsta i hela mätserien.

Skogochfisk:

Av mediebilden kan man lätt få intrycket att skarpsillshypotesen är en bevisad sanning. Så är det inte. Man vet exempelvis inte om djurplanktonsamhället i ytterskärgården har förändrats. Den tidsserie som finns visar bara hur djurplanktonbeståndet har utvecklats i havet mellan Gotland och Lettland, inte i södra Ostkustens ytterskärgårdar. Det finns heller inga studier som klart visar att djurplankton har haft betydelse. I en undersökning (4) drog man slutsatsen att det inte kan uteslutas att det finns ett samband mellan svag rekrytering och bristande födotillgång. Vid en annan (9), där abborrlarver fick leva på djurplankton från ett område där rekryteringen fungerade eller från ett där den inte fungerade, fick man det tvetydiga resultatet att den ”fungerande” gruppen hade något bättre tillväxt än den ”icke-fungerande”, men sämre överlevnad. Det finns fler frågetecken:

Figur 1. Lekbiomassan av skarpsill och strömming i egentliga Östersjön
Källa: Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten, Fiskeriverket 2008 (10)

  1. Eftersom även strömming lever på djurplankton, åtminstone fram till 2-årsåldern, är sillbeståndet som helhet en nog så viktig parameter som skarpsillsbeståndet. Intressant nog så har sillbeståndets lekbiomassa som Figur 1 visar, minskat sedan början av 70-talet. Inte ens när skarpsillsbeståndet var som störst i mitten av 90-talet, kom sillbeståndet upp till 1974-års nivå.
  2. Vi matas med bilden att skarpsillsbeståndet har ökat kraftigt. Figur 1 visar dock att lekbiomassan bara är marginellt större idag än vad den var 1974.
  3. Om sötvattensfiskarnas yngel dör av svält, hur kan då strömmingsyngel överleva i samma miljö?
  4. Rekryteringsstörningar anses ha varit orsaken till att fångsterna av abborre och gädda minskade vid Gotland under 70-talet (1). Eftersom skarpsillsbeståndet också minskade vid den tiden skulle fångstminskning vid Gotland ha haft annan orsak än den vid fastlandet?
  5. Sedan början av 90-talet har det funnits gott om skarpsill i Egentliga Östersjön. Om det vore skälet till att abborren och gäddan försvinner borde ekosystemet vid det här laget vara i balans. Så är det inte. I tidningen Yrkesfiskaren skriver Rune Wikström, yrkesfiskare på Möja i Stockholms skärgård och riksdagsman för Moderaterna i december 2008:
    Fisket under den gångna säsongen har mest präglats av att man svävat mellan hopp och förtvivlan. Vad menar jag då med detta? Jo, fiskarter som ända tills nyligen varit lättfiskade har nu nästan blivit sällsynta. Abborren är en sådan art och den har i hela mitt område minskat dramatiskt under de sista två åren. Normalt brukar jag få mellan sextio och åttio abborrar om dagen i mitt kombinationsfiske. I år blev det max tjugo. Vad har hänt? Kan säl och skarv eventuellt ha något med saken att göra? Småabborre får man på skötarna, men vart tar de sedan vägen, kan man fråga sig? Goda abborrår är det enligt de gamla gubbarna vart tionde år....men den här nedgången är lite för drastisk för att ha med cykeln att göra. Id och brax, har tidvis under säsongerna varit i så stora stim, att allt fiske, på vissa ställen, varit omöjligt att bedriva. Nu verkar dessa arter vara helt borta. Nedgången började för två år sedan och i år har jag fått en id och inte en enda brax!

I klartext så tror vi inte på skarpsillshypotesen. Snarare är det den kemiska miljön som har förändrats. Utvecklingen vid Gotland på 70-talet visar vad vi menar. Fångsterna av gädda och abborre minskade där när flottningen avvecklades i de norrländska älvarna (Figur 2). Samma mönster som för ålfångsterna (Figur 3). Den enda förklaring som vi kan se är att det finns ämnen i timret, i ved, som fisken behöver. Den sydgående ytvattenströmmen från Bottniska viken stod för transporten. Att det finns en eftersläpning mellan flottning och minskade fångster kan bero på att det är fiskrekryteringen som störs. Det tar något år innan fångsten påverkas. (Vi vet inte varför abborrfångsterna stiger så kraftigt runt 1970, om det var som det ser ut eller om det är statistiken som felar).

Figur 2. Fångst av gädda och abborre vid Gotland, och mängd flottat timmer i Sverige
Källa gädda och abborre: Minskande bestånd och rekryteringsstörningar hos kustbestånd av abborre och gädda. Almesjö, Hansson, 2001 (1)
Källa flottning: Forecasting environmental responses to restoration of rivers used as log, Nilsson, 2005 (11)

Figur 3. Fångst av gädda vid Gotland och av ål i Östersjön
Källa gädda: Minskande bestånd och rekryteringsstörningar hos kustbestånd av abborre och gädda. Almesjö, Hansson, 2001 (1)
Källa ålfångst: Den gåfulla ålen. Fakta 2004:18, Fiskeriverket

Att Gotland drabbades före fastlandskusten beror troligen på att ön är liten och skogfattig. De lokala vedsubstansflödena räckte inte till när tillskottet från norr minskade. På så vis är fastlandskusten bättre rustad. Avrinningsområdena är större, det finns mer skog och en skärgård som kan hindra kustvattnet att blandas med utsjön. Fastlandskusten är också mer gynnad av ytvattenströmmen från Bottniska viken. (Abborre och gädda fiskas huvudsakligen öster om Gotland). Att rekryteringen av gädda och abborre med tiden ändå upphörde eller minskade gissar vi berodde på att det hände en massa saker på land - ökade uttag av virke och biobränslen från skogarna, nya markberedningsmetoder efter avverkningar, utdikning av våtmarker, vattenregleringar, o.d. - som gjorde att det lokala utflödet av vedsubstanser minskade. Även 90-talets varma vintrar kan ha haft betydelse. Milda och snöfattiga vintrar, som vi haft de flesta åren efter 1988, ger liten vårflod och litet utflöde av vedsubstanser. Är marken dessutom otjälad ökar risken för att vedsubstanserna ska fastna på markpartiklar.

Både rekryteringsproblemen och det försämrade hälsoläget för abborrhonorna kan ha orsakats av att halterna av vedsubstanser har minskat. Vid rekryteringen gissar vi att det är vedens fytoöstrogener som är inblandade, medan det försämrade hälsoläget beror på att halterna av antioxidanter från ved har minskat. Ved har ett rikt innehåll av fenoliska fytoöstrogener och antioxidanter. Framför allt tänker vi på lignin (ved består till ca en tredjedel av lignin), som både fungerar som fytoöstrogen och antioxidant (12, 13). Alla högre växter innehåller lignin, som inte är någon enhetlig substans utan en komplex blandning av fenoliska polymera substanser uppbyggda ett antal snarlika byggstenar. Det lignin som finns i vattnet är troligtvis polymera fragment från nativt vedlignin. Veden innehåller även lågmolekylära fenoliska fytoöstrogener och antioxidanter.

De fytoöstrogener som larven får i sig genom upptag via gälarna kan ha en roll i det kritiska skedet då näringen i gulesäcken är slut och larven ska börja leva på djurplankton. Namnet till trots så fungerar vedfytoöstrogenerna som antiöstrogener och de skyddar fisken från att exponeras för skadliga halter av östrogenhormoner. Man vet att fisken är känslig för östrogen och östrogenliknande miljögifter under de tidiga utvecklingsstadierna, och försvinner antiöstrogenerna så försvinner också skyddet. Det tror vi hände både vid Gotland och i ytterskärgårdarna. Att det främst är ytterskärgården som drabbas beror på att koncentrationen av fytoöstrogenerna minskar ju längre ut från kusten man kommer.

När det gäller det försämrade hälsoläget för vuxna abborrhonor så är miljögifter den troligaste orsaken. Men inte antropogena miljögifter (som kan härledas till mänskliga aktiviteter) som har minskat kraftigt sedan början av 70-talet, utan de med naturligt ursprung. Senare års forskning har visat att vissa rödalger och cyanobakterier i Östersjön producerar ämnen som liknar klassiska organiska miljögifter och som kan vara väl så toxiska som dessa. Framför allt gäller det polybromerade dibenso-p-dioxiner, och polybromerade difenyletrar (14). Substanserna finns också i vattnet och har bl.a. hittats i musslor, ål och abborre (15). Den typen av miljögifter kan orsaka oxidativ stress hos fisk genom att det bildas skadliga syreradikaler i fiskens celler.

För att klara sig i den miljön är fisken utrustad med ett batteri av antioxidanter som tar hand om syreradikalerna. I vanliga fall råder det balans mellan dessa motpoler, men ökar de toxiska ämnena eller skulle skyddssubstanserna minska så är risken stor att gonadutvecklingen störs, EROD-aktiviten och mängden DNA-addukter i levern ökar, fiskens tillväxt försämras, etc. Att skyddssubstanserna, antioxidanterna från ved, har minskat är vi övertygade om, men hur det är med de toxiska ämnena är svårt att säga. Eutrofiering och återkommande cyanobakterieblomning kan ha gjort att de har ökat. Men kunna man återställa ”normala” vedsubstansnivåer i vattnen skulle sannolikt varken fiskens hälsa eller fiskrekryteringen vara något bekymmer.

Källor:

(1) Minskande bestånd och rekryteringsstörningar hos kustbestånd av abborre (Perca fluviatilis) och gädda (Esox lucius). L Almesjö, S Hansson. Institutionen för Systemekologi, Stockholms universitet, 2001.

(2) Storskaliga rekryteringsskador hos Östersjöns kustfiskbestånd. Analys av möjliga orsaker och åtgärdsplaner. Fiskeriverket 2005.

(3) Rekryteringsproblem hos Östersjöns kustfiskbestånd. L Ljungren m. fl. Finfo 2005:5

(4) Utslagen fiskrekrytering och sviktande fiskbestånd i Kalmar läns kustvatten. Jan Andersson m.fl. Fiskeriverket Rapport 2000:5

(5) Restaurering och förvaltning av fiskskreproduktionsområden i Stockholms skärgård. Länstyrelsen i Stockholms län. Rapport 2005:28.

(6) Integrerad kustfiskövervakning i Östersjön, 2008. Kvädöfjärden. Naturvårdsverket 2008.

(7) Basic physiological biomarkers in adult female perch (Perca fluviatilis) in a chronically polluted gradient in the Stockholm recipient (Sweden). M Linderoth m.fl. Marine Pollution Bulletine 53, 437-450, 2006.

(8) Biochemical biomarkers in adult female perch (Perca fluviatilis) in a chronically polluted gradient in the Stockholm recipient (Sweden). T Hansson, Marine Pollution Bulletine 53, 451-468, 2006.

(9) Differing food quality of zooplankton, a potential cause of recruitment damages of perch (Perca fluviatilis L.) along the swedish Baltic coast. O Engstedt, Master thesis in Marine Biology, Lund university, 2005.

(10) Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten. Resurs- och miljööversikt 2008. Fiskeriverket.

(11) Forecasting environmental responses to restoration of rivers used as log floatways: An interdisciplinary challenge. C Nilsson m.fl. Ecosystem 8, 779-800, 2005.

(12) Lignin antioxidants for preventing oxidation damage of DNA and for stabilizing polymeric composites. B Kosikov m.fl, Holzforschung, 60, 166-170, 2006.

(13) Dietary lignins are precursors of mammalian lignans in rats. A N Begum m.fl.
J. Nutr. 134, 120-127, 2004.

(14) Brominated natural products at different trophic levels in the Baltic Sea. Identification of polybrominated dioxins, hydroxylated and methoxylated diphenyl ethers. A Malmvärn, Doktorsavhandling 2007, Stockholms universitet.

(15) Brominated dibenzo-p-dioxins: A new class of marine toxins? P Haglund, m.fl. Environ. Sci. Thechnol. 41, 3069-3074, 2007.

 

 

Previous page: Ved och fisk
Next page: Sik