GROT

Hyggesrester utgör sannolikt den största depån av död ved i dagens skogar. Under senare år har den depån minskat i och med att GROT (grenar och toppar) börjat tas tillvara efter slutavverkningar. Det ökade intresset för skogsbränslen hänger samman med stigande energipriser och en strävan att ersätta fossila bränslen med inhemsk förnybar energi. GROT-uttag sker på grandominerade marker. Träden fälls så att grenar och toppar hamnar i högar vid sidan av körstråket. Högarna får ligga och torka några månader för att de näringsrika barren ska ramla av. Därefter läggs GROTen i en välta och täcks med papper för att skyddas mot regn och snö och transporteras slutligen till ett värmeverk. Hygget får inte vara helt rensat på GROT, ca 20 procent bör lämnas kvar. En fördel för skogsägaren är att markberedning och plantering blir lättsammare att utföra efter att GROTen tagits bort.

Verksamheten startade i liten skala runt 1990 och har successivt vuxit. För 1996 har energimängden för GROT-uttaget uppskattats till ca 4 TWh. År 2002 hade den siffran stigit till 6-8,4 TWh. Det motsvarar ca 12 – 16 miljoner ton GROT. För landet som helhet ligger andelen uttagen GROT idag på i genomsnitt 16 procent av den föryngringsavverkade arealen, med tyngdpunkt i Mälardalen, Jönköpings- och Kronobergs län. Under perioden 1999 – 2001 gjordes GROT-uttag på 47 procent av föryngringsavverkade arealer i Mälardalsområdet, 61 procent i Östra Götaland och 42 procent i Jönköpings- och Kronobergs län. För norra delen av landet är uttaget störst, 7 procent för samma tidsperiod, i området Dalarna-Gävleborg. Man kan räkna med att GROT-uttagen kommer att öka i framtiden. Teoretiska beräkningar har visat att energiinnehållet i all tillgänglig GROT uppgår till ca 70 TWh/år, men i praktiken kommer uttaget att begränsas av vad som är ekologiskt hållbart samt tekniskt och ekonomiskt möjligt.

Då hyggesresterna försvinner minskar utflödet av vedsubstanser till vattendragen. Hur stort utflödet blir bestäms inte bara av hyggesrestmängden. Även klimatet spelar roll. Om ris och ved hamnat i en sjö eller i ett vattendrag så finns det inget som hindrar vedsubstanser från att läcka ut och spridas. På land gäller andra förutsättningar. Under den varma delen av året kommer knappast något ut i vattendragen. Vedsubstanserna fastnar i marken och bryts ner av mikroorganismer. Det är bara under den kalla delen av året, då marken är frusen och den biologiska aktiviteten är låg, som man vid regn och snösmältning kan räkna med ett utflöde. Från 1990 och framåt har vi haft flera vintrar som varit varmare än normalt, vilket sannolikt bidragit till ett minskat utflöde av vedsubstanser.

Källor:

Primärt skogsbränsle i Sverige – produktion, metoder och förbrukning. Jörgen Filipsson, Skogforsk, resultat nr 17, 1998.

Överensstämmer anmält och verkligt GROT-uttag? Tomas Turesson och Ulrika Berggren, Skogsstyrelsen, Rapport nr 5/2006.

GROT – Grenar Och Toppar. Norrbränslen, SCA skog AB.



Tillbaka till Fakta


 

Previous page: Flottning
Next page: Ved och fisk