Gudrun och Per

Önskedrömmen för oss vore naturligtvis att vår hypotes fick testas i fältstudier. Att ris och död ved kunde tillföras en sjö, vattendrag eller havsvik och att effekterna på fisk och fiske studerades. Och just i det här fallet har de högre makterna varit oss nådiga. I januari 2005 drog stormen Gudrun med väldig kraft in över södra Sverige och lämnade ett gytter av kullblåsta träd i ett stråk från mellersta Skåne i söder till Svealandsgränsen i norr efter sig.

Totalt fälldes 75 miljoner kubikmeter skog, nästan lika mycket som en svensk årsavverkning. Framför allt var det medelålders och äldre granskog som fälldes. Centrum för förödelsen fanns i södra och mellersta Småland (Figur 1). Historien upprepades två år senare, i januari 2007, då stormen Per fällde ytterligare 12 miljoner kubikmeter inom samma områden. Det här gav stora tillskott av död ved och vedsubstanser till vattendrag och sjöar. Naturen ordnade på sitt eget sätt ett fältexperiment av sällan skådat slag. Och visst fick det effekter på fisket!

Figur 1. Volym skadad skog efter stormen Gudrun (miljoner m^3sk)
Från: Analys av riskfaktorer efter stormen Gudrun. Skogsstyrelsen, rapport 8/2006

Röding och Sik i Vättern

I Vättern hade fångsterna av röding och sik minskat i oroväckande grad sedan början av 90-talet. (Se Figur 2). Man har gissat att det kan bero på överfiske, varma höstar och vintrar som gjort att rommen kläcker för tidigt, för små lekfiskbestånd för att en stark årsklass skall kunna uppstå, att inplanterad lax och signalkräfta stör ekosystemet, eller att sjön blivit för näringsfattig. Fast perioder med varma höstar och vintrar har passerat många gånger tidigare utan att det märkts på fisket, forskningen anser inte att signalkräfta utgör något hot mot rödingbeståndet, och lax och planterades ut redan på 60-talet.

Att sjön blivit näringsfattig kan ha varit negativt för siken, som gynnas av mer näringsrika förhållanden, men borde i gengäld ha gynnat röding som föredrar en näringsfattig miljö. Nu har båda arterna backat. Själva tror vi nedgången beror på att ämnen som finns i ved och som fisken behöver har blivit en bristvara.

Figur 2. Fångst av röding och sik i Vättern

Så i oktober 2008 läser vi på Fiskeriverkets hemsida:
Fångsten av röding, abborre och öring ökar mycket. En god trend finns även för sik.
Förbättringen sägs bero på att fisket sedan 2005 varit avstängt inom tre områden, motsvarande ca 15 procent av sjöns yta. I Svenska Dagbladet den 23 oktober 2008 ställer sig Lars-Erik Andersson, som fiskat röding i Vättern i 25 år, tveksam till den förklaringen:
Att antalet rödingar har ökat är helt klart, men det kan inte enbart bero på fiskestoppet. - Det kan inte påverka på det sättet, så snabbt och så mycket.

Vi förstår Lars-Erik Andersson. Förbättringen är knappast av det slag som man förväntar sig av en försiktig inskränkning av fisket. Dessutom hade fritidsfisket och yrkesfisket minskat kraftigt långt före 2005, och provfisket hade inte visat några tydliga skillnader mellan stängda och öppna områden. Som vi ser det beror förbättringen på att stormarna Gudrun och Per gjort att halten av vedsubstanser i vattnet har ökat igen. Områdena runt Vättern var visserligen inte de som drabbades värst av stormarna men man kan ändå räkna med att sjön tillfördes betydande mängder vedsubstanser.