Gudrun och Per forts.

Torsk i östra beståndet

I åratal har larmrapporterna duggat tätt om att torsken i Östersjön är hotad. Krav har framförts på fiskestopp eller kraftigt minskat fiske och i oktober 2007 enades ministerrådet i EU om att fiskekvoterna skulle minska med 28 procent för beståndet väster om Bornholm och med 5 procent för det öster om Bornholm. Antalet tillåtna fiskedagar minskades också. Internationella havsforskningsrådet, ICES, hade rekommenderat nolluttag eller mycket låga kvoter.

Så plötsligt, i maj 2008, meddelas att torsken är på väg att återhämta sig. För det östra beståndet hade situationen ljusnat betydligt och i oktober beslutades att fisket kunde öka med 15 procent för 2009. I det västra där läget inte är lika bra minskas kvoterna med 15 procent. Bra förutsättningar för reproduktion, minskat antalet fiskedagar, sänkta kvoter och stängda områden för fiske angavs som orsak till att torskbeståndet kunnat växa. Det låter bra men trots förklaringarna kvarstår intrycket att forskare och myndigheter blivit tagna på sängen. Det ges heller ingen förklaring till varför bara det östra beståndet skulle ha gynnats.

I stället tror vi på Gudrun och Per. De delar av Sydsverige som drabbades värst av stormarna är avrinningsområden för Helge å, Mörrumsån, Bräkneån, Ronnebyån och Lyckebyån, som alla mynnar i havet inte långt från det viktigaste lekområdet för östra beståndet i Östersjön. Vedsubstanshalterna har ökat vilket vi tror har gynnat torskens reproduktion/rekrytering inom det området. Tidningen Yrkesfiskaren skriver i september 2008 om goda trålfångster och mängder med stor torsk. Det rör sig alltså om en rejäl förbättring.

Signalkräftor i Småland

Sedan 1960-talet har man på många håll i södra och mellersta delarna av landet planterat in signalkräftor som ersättning för de flodkräftor som kräftpesten slagit ut. Signalkräftan anses vara resistent mot kräftpesten. Etableringen har i de flesta fall gått bra och fångsterna har ökat efterhand. Men för några år sedan bröts den positiva utvecklingen. Nu larmar forskare om att den inplanterade signalkräftan har drabbats av stark tillbakagång i många sjöar i landet, bland annat i Mälaren och Båven. Enligt forskarna är det precis som hos den inhemska flodkräftan kräftpesten som ligger bakom tillbakagången, rapporterade Sveriges Radio i november 2004.

Alla var dock inte överens om att kräftpesten eller någon annan sjukdom var orsaken. I rapporten Varför minskar signalkräftan? En utvärdering av kräftornas reproduktion 2000-2005, från Länstyrelsen i Jönköpings län, tror man mer på att varma höstar har gjort att kräftorna inte hunnit bygga upp tillräckligt god kondition inför vintern och att det lett till omfattande vinterdödlighet på icke könsmogna kräftor. Och det finns fler förslag. Oavsett detta kunde man i tidningen Våra Fiskevatten i december 2006 ta del av det glada budskapet att signalkräftan hade kommit tillbaka. En enkät i Jönköpings län hade visat att kräftbestånden och fisket hade förbättrats i samtliga 15 vatten som undersökts och att det var bra tillgång på små kräftor och god rekrytering. I Östergötland hade fångsterna också ökat, men inte lika mycket som i Jönköpings län. Av 17 undersökta sjöar hade fångsterna förbättrats i 13.

Men jubeltonerna tycks mest gälla Småland. Längre norrut, som i Mälaren och Hjälmaren eller i de Sörmländska sjöarna, har man inte rapporterat om någon förbättring. Därför tror vi att det även i det här fallet är fråga om en positiv effekt från de vedsubstanser som kom ut i vattendrag och sjöar efter stormen Gudrun. Förbättringen påminner om den för rödingen i Vättern och torsken i östra beståndet, samma snabba förändring och starka genomslag.

Men förbättringarna är sannolikt bara temporära. Om det inte kommer nya stormar eller man på annat sätt ser till att det kommer ris och död ved i vattendrag och sjöar, är vi snart tillbaka på ruta ett igen.

Previous page: Gudrun och Per
Next page: Varför vedsubstanser?