Slutsats

Vår hypotes vilar på det faktum att fisket i egentliga Östersjön och i flottlederna försämrades när man slutade med flottning i Sverige och Finland. Det satte fingret på att död ved hade en central roll i utvecklingen, att vedsubstanser kunde vara essentiella för fisk, och gjorde att de stora förändringar som skett och sker inom avrinningsområdenas skogar hamnade i fokus. Under fyra decennier, från mitten av 60-talet till en bit in på 2000-talet försämrades fisket på nästa alla fronter. Det ena bekymret följde på det andra. Inga ljusglimtar och hopp om någon förbättring.

Så i januari 2005 kom stormen Gudrun och betydande delar av skogarna i de sydligaste delarna av landet blåste ner. Stormen Per följde upp två år senare, och vattendrag och sjöar laddades med ris och annat vedbråte. De vedsubstanser som läckte ut har på kort tid gjort underverk med fisket i Vättern och i havet utanför Blekingekusten, och den misstämning som rått när det gäller fisket efter signalkräfta i de småländska kräftvattnen har bytts till optimism och framtidstro. En tydligare indikation på att vår grundidé håller hade vi knappast kunnat önska oss.

Det finns två fördelar med vår hypotes - den går att testa, både i laboratorieförsök och i fältförsök, och om de ger positiva resultat, så bör det gå att få tillbaka det gamla fisket. Vi tänker inte att flottningen ska återupptas eller håller tummarna för nya stormar, utan det gäller bara att få mer ved i vattnen. Typ av ved har nog mindre betydelse. Ris går säkert bra och kostnaderna bör bli måttliga. Men engångsinsatser räcker inte. Det är som med risvasar - de klarar sig några år men sedan förlorar de sin funktion. Effekterna efter Gudrun och Per blir därför bara parenteser om inte vedförråden fylls på efterhand.

Fiskbeståndens kollaps beror alltså främst på att vi själva i oförstånd sett till att några grundkomponenter som fisken behöver för att leva och föröka sig har försvunnit eller minskat kraftigt. Det beror inte i första hand på samhällets utsläpp av växtnäringsämnen, tungmetaller eller organiska miljögifter, eller på att balansen i ekosystemet har rubbats, global uppvärmning, ändrade havsströmmar, uteblivna saltvattensinflöden, kraftverksutbyggnad eller på överfiske. Det sista påståendet möter man ofta. Men problemet är inte att fångsterna är för stora utan att bestånden är så försvagade att de inte tål att beskattas. Det ser man av att alla fiskarter minskar, även de som är helt ointressanta för yrkesfisket som mört och braxen i ytterskärgårdarna.

Även om inte allt vi kommer med stämmer så anser vi ändå att vår hypotes är så pass väl underbyggd att den förtjänar att tas på allvar.


Previous page: Varför vedsubstanser? forts.
Next page: Fakta