Tidiga och sena beståndsproblem

Vi gissar att alla beståndsproblem i Tabell 1 kom av att vedsubstanserna minskade. Att inte Bottniska viken drabbades berodde troligen på att vedsubstanshalterna förblev tillräckligt höga även sedan flottningen hade upphört. Men idag finns det fiskproblem även där.

De sena beståndsproblemen är svårare att få grepp om. De är mer utspridda i tid och rum och alla typer av miljöer, hav, bräckvatten och inlandsvatten, berörs. Ändå talar mycket för att vedsubstanserna även här är den direkta orsaken. Anledningen till att halterna minskat är dock en annan. I början av 50-talet startade ett stort strukturomvandlingsarbete inom skogsbruket. Skogsbestånden ansågs misskötta och stora resurser satsades för att skapa en bättre och mer produktiv skog. Det arbetet har varit framgångsrikt. Skogen växer som aldrig förr och det avverkas nästan dubbelt så mycket idag som på 50-talet (Figur 1).

Den nya skogen är en ung, likåldrig, välskött, artfattig, odlad skog med stora inslag av kalhyggen, dvs. en skog som naturen aldrig tidigare har skådat. Till det kommer nya markberedningsmetoder efter avverkningar, utdikning av våtmarker, GROT-uttag, ett minimum av död ved och reglerade vattendrag. Visst går det att förstå att utflödet av vedsubstanser från avrinningsområdena har minskat och att det skulle kunna påverka fisket! Det är åtminstone vår uppfattning att även de sena beståndsproblemen är följderna av vedsubstansbrist.

Figur 1. Bruttoavverkning av skog i Sverige

Previous page: Fisk och ved
Next page: Gudrun och Per