Torsk

Östersjön har två torskbestånd. Ett som leker öster om och ett väster om Bornholm. Det östra är normalt mycket större än det västra (Figur 1). I början av förra seklet när Östersjön var ett näringsfattigt hav var det ont om torsk men gott om predatorerna säl och tumlare. Men efterhand som sälstammen decimerades genom jakt, och tumlarna försvann som oönskad bifångst i nätfisket, så ökade mängden torsk. I början av 1950-talet hade lekbiomassan för östra beståndet växt till ca 200 tusen ton (Österblom et al 2007; Eero et al 2007). Så såg det ut ända till början av 1970-talet, då tillväxten tog ny fart. Kulmen nåddes åren kring 1980 då det fanns mer torsk i Östersjön än kanske någon gång tidigare. Ca en femtedel av den globala torskfångsten kom från Östersjön (Baltic Sea 2020). I mitten av 1980-talet vände utvecklingen och beståndet minskade lika fort som det tidigare ökat, och 1992 fanns det bara en bråkdel kvar av rekordbeståndet. Länge såg det ut som att beståndet ohjälpligt var fast på den nivån. Torsken blev en fisk i kris. Forskarna varnade för att bestånden skulle kollapsa, och vi lärde oss att inte äta östersjötorsk. Men torsken finns fortfarande kvar. Östra beståndet har till och med ökat kraftigt senaste åren.

Figur 1. Lekbiomassa av torsk (tusen ton) i östra och västra beståndet (ICES, 2010)

 

Den snabba tillväxten av östra beståndet på 1970-talet tror man berodde på att rekryteringsbetingelserna var goda (täta saltvattensinbrott från Nordsjön och bra med föda). Att eutrofieringen tog fart kan också ha bidragit (Österblom et al 2007). Frågorna kring varför beståndet strax därpå minskade och sedan haft svårt att återhämta sig, har varit knepigare att svara på. Forskarna misstänker en mix av samverkande orsaker. De viktigaste är:

1.     Ökad äggmortalitet på grund av ändrade hydrografiska betingelser. (Ska torskäggen överleva måste syrekoncentrationen i djupvattnet överstiga 2 ml/l och salthalten vara högre än 11 promille. I praktiken är det inflödena av syrerikt saltvatten från Nordsjön som avgör. Efter 1980 har det bara skett två större inflöden, 1993 och 2003, vilket gjort att rekryteringen för östra beståndet under de senaste decennierna troligtvis bara varit möjlig i Bornholmsbassängen. Tidigare har även Gdanskdjupet och Gotlandsbassängen varit lekområden för torsk).

2.     Överfiske, dvs. fångstuttagen är större än vad beståndet klarar av.

3.     Predation från strömming och skarpsill på torskens ägg och larver. (Äggpredationen viktigast).

4.     Torsklarverna dör av svält för att det finns för lite eller fel sorts föda. (Rätt sort betyder djurplankton av arten Pseudocalanus acuspes. Samma huvudföda för torsklarver som för strömming).

 

I korthet tror man att punkterna 1-3 orsakade beståndsraset mellan 1984 och 1992, medan alla fyra tillsammans hindrat östra beståndet att öka (Köster et al 2003; Köster et al 2005; Möllmann et al 2005; m.fl.). Ändå är det just det som hänt. Mellan 2005 och 2010 ökade lekbiomassan för det östra beståndet nästan fyra gånger. Västra beståndet har inte förändrats. (Se Figur 1). En så oväntad och glädjande utveckling tycker man borde ha startat en febril aktivitet inom forskningen, men vi har bara lyckats hitta en vetenskaplig artikel, en rapport från Stockholm Resilience Centre, en pressinformation från Fiskeriverket och en kort notis hos ICES (2009), där beståndsökningen tas upp.

Författarna till artikeln (Cardinale & Svedäng 2011) menar att ökningen framför allt beror på minskad dödlighet i fisket. Mellan 2005 och 2009 minskade fiskedödligheten från ca 1 till <0,3. Det faktum att tillväxten tog fart trots försämrad lekframgång för torsken, högt predationstrycket från strömming och skarpsill och dåligt med föda åt torsklarverna, ses som en fingervisning om att fisket är den viktigaste regulatorn av torskdynamiken i Östersjön.

I rapporten från Stockholm Resilience Centre (2008-10-24) berättas det om försök som gjorts för att klara ut om ökningen beror på minskat fiske eller på att miljöbetingelserna för torskens reproduktion har förbättrats:
Model simulations show that neither reduced catches alone, nor higher reproduction, could explain the increase. Each factor only explained 25 percent of the total increase. Synergies between both factors were necessary for the current increase in the Baltic Sea cod stock.- This analysis clearly illustrates the importance of management actions but it also underlines the non-linear dynamics in nature and the challenges involved in ecosystem management...........

I pressinformationen från Fiskeriverket (2008-05-23) läser vi:
Havsforskarna i ICES rapporterar nu att den dåliga trenden för torsken i östra beståndet verkar ha vänt. Detta sker trots negativa förändringar i ekosystemen och trots att fisket varit omfattande. ... Det är första gången på flera år som ICES rekommenderar ett fiske i östra Östersjön. .....
Det är glädjande att ICES mot bakgrund av EU:s beslutade förvaltningsplan nu kan rekommendera ett fiske. Det visar också att de kraftfulla åtgärder som genomförts mot det orapporterade fisket börjar ge resultat.

ICES (2009) anser att det är begränsningar i fisket, fiskeregleringar, och EU:s förvaltningsplan som gjort att lekbiomassan ökat.

 

Skogochfisk:

Tillväxten i det östra torskbeståndet efter 2005 är utan tvekan det mest hoppfulla, och märkliga, som hänt inom fisket i Östersjön under senaste 15-20 åren. Med tanke på förutsättningarna är det närmast ett mirakel. Beståndet var överfiskat sedan länge och lekbiomassan var den lägsta som noterats sedan mätningar startade 1966. ICES hade sedan början av 1990-talet yrkat på fiskestopp eller kraftigt minskat fiske, medan EU som bestämmer, beviljade fångstkvoter på 40-120 tusen ton av hänsyn till yrkesfisket och fiskindustrin. Så såg det ut när tillväxten tog fart. Cardinale & Svedäng och övriga som uttalat sig ser tillväxten framför allt som ett resultat av minskat fiske, åtgärder mot orapporterade fångster, begränsningar och regleringar av fisket, och EU:s förvaltningsplan. Vi tror inte det stämmer. Skälen är flera:


  • Som Figur 2 visar var fångstminskningen relativt liten. För perioden 2002-2006 låg fångsten i genomsnitt på ca 65 tusen ton/år, orapporterade fångster medräknade, och för 2007-2009 på ca 45 tusen ton. Inte mycket till minskning om man tänker på att ICES hade yrkat på fiskestopp för 2005, 2007 och 2008.
  • Mellan 2001-2005 minskade den landade fångsten med 36 tusen ton. Under samma tid minskade lekbiomassa med 38 tusen ton. För nästa fyraårsperiod, mellan 2005-2009, minskade fångsten med 7 tusen ton, men den här gången ökade lekbiomassan med 154 tusen ton! Hur vet man då att ökningen är ett resultat av att fisketrycket har minskat?
  • De orapporterade fångsterna finns med i ICES:s tidsserie över landade fångster (uppskattade värden). ICES:s tabelluppgifter bör därför ligga nära de verkliga fångsterna. ICES uppskattar att 30-40 % av den torsk som landades åren 2000-2007 inte har rapporterats. Därefter tror man att andelen orapporterat har minskat till ca 6 %. Polska fisket har stått för största delen av felrapporteringen (Zeller et al 2011).
  • Vad gäller fiskeregleringar, som begränsningar i fiskedagar, fiskestopp under vissa tider, stängda zoner, minimått för fisk som får landas och regler kring fiskredskap, så menar Suuronen et al (2007 och 2010) att de inte har förbättrat torskbeståndets status.
  • EU:s förvaltningsplan som antogs i september 2007 syftar till ett miljömässigt och ekonomiskt förbättrat utnyttjande av torskbestånden i Östersjön. Det östra torskbeståndet ska återuppbyggas till säker biologisk gräns genom att fiskdödligheten gradvis minskas och sedan bevaras på en nivå som inte är högre än 0,3. Fiskdödlighetsmålet uppnåddes redan 2008, och det var inte förvaltningsplanens förtjänst.
  • Även rekryteringen har förbättrats. Rekryteringsvärdena för 2007-2010 i Figur 2 representerar årsklasserna 2005-2008. Storleksmässigt ligger alla dessa på den övre halvan för senaste decenniet, och årsklasserna 2006 och 2007 är de största sedan 1987. Att fisket minskat har knappast påverkat rekryteringen.

Figur 2. Lekbiomassa & fångst (tusen ton), och rekrytering (miljoner; ålder 2 år) av torsk i östra beståndet. (ICES, 2010).


Strängt taget talar Figur 2 för sig själv. Något händer 2005 som får tillväxten att ta fart, och det är inte fisketrycket som minskar. Vi gissar i stället att det har att göra med stormen Gudrun.

I januari 2005 drog stormen Gudrun in över södra Sverige med omfattande stormfällningar i släptåg. Den största naturkatastrofen på svensk mark i modern tid. Nästan lika mycket skog fälldes på ett stormdygn som det avverkas i hela landet på ett år (ca 70 miljoner kubikmeter). Två år senare tog stormen Per ytterligare 12 miljoner kubikmeter inom samma områden. (Figur 3 och 4). Mängden död ved inom det stormdrabbade området ökade kraftigt (Naturvårdsverket & Fiskeriverket 2008) vilket betyder att ämnen från död ved har ökat i vattendrag och sjöar.  En ansenlig del av de drabbade skogsmarkerna avvattnas av åar som mynnar i Hanöbukten och i Blekinge skärgård. Därutanför finns torskens viktiga uppväxtområde. Lekområdet vid Bornholm är heller inte så långt bort.


Figur 3. Skadad skog efter stormen Gudrun (miljoner skogskubikmeter). (Källa: Skogsstyrelsen)

Figur 4. Skadad skog efter stormen Per (skogskubikmeter/ha). (Källa: Skogsstyrelsen)


Stormarna har även påverkat inlandsfisket. Tydligast i Vättern, där bestånden av röding och sik hade minskat sedan början av 1990-talet. (Figur 5). Av vilken anledning vet man inte, men det har gissats på överfiske, varmare klimat, konkurrens om födan med lax och äggpredation från signalkräftor. I mitten av 2000-talet vände utvecklingen och rödingsbeståndet har ökat varje år sedan dess (Sött & Salt 2010). 2009 fanns det fem gånger så mycket röding som före uppgången (SVT Östnytt 2009). Enligt Fiskeriverket (2008) har också bestånden av sik, abborre och öring ökat. Många kopplar ökningen till att 25 procent av sjön varit fredad från allt fiske sedan 2005. Om det sade Lars-Erik Andersson, som fiskat röding i Vättern i 25 år, till SvD 2008-10-23: Att antalet rödingar har ökat är helt klart, men det kan inte enbart bero på fiskestoppet. - Det kan inte påverka på det sättet, så snabbt och så mycket. Förklaringen belastas även av att yrkesfisket och fritidsfisket hade minskat mycket före 2005, att provfisken inte visar några skillnader mellan öppna och stängda områden, och att en stationär fisk som abborre ökar.

Figur 5. Yrkesfiskets fångst (ton) av röding och sik i Vättern. (Vätternvårdsförbundets årsskrift 2006)


Ytterligare en sak som hänt i Vättern efter 2005 är att signalkräftorna har ökat. Mycket dessutom! Yrkesfisket ökade sina fångster fyra gånger mellan 2004 och 2008. (Figur 6). Till det kommer ett lika omfattande allmänt kräftfiske. Den rika tillgången har gjort att yrkesfisket i stor utsträckning slutat med annat fiske.

Figur 6. Yrkesfiskets fångst (ton) av signalkräfta i Vättern och Hjälmaren.( Det yrkesmässiga fiskets fångster i sötvatten, 2001-2009; Hjälmaren är med som jämförelse.).


Det finns fler rapporter om signalkräfta.
I december 2004 larmade Fiskeriverket om dramatiskt minskade fångster i 340 sjöar/vattendrag i hela signalkräftans utbredningsområde. Dessutom var rekryteringen svag och dvärgbestånden hade ökat. (Vättern berördes inte). Ärendet blev en huvudfråga vid den nationella kräftkonferensen i Jönköping i april 2006. Orsaken bakom problemet blev aldrig klarlagd men gissningarna sträckte sig från akut kräftpest till naturlig variation. I december 2006 kunde dock tidningen
Våra Fiskevatten berättade att signalkräftan var tillbaka med besked. I Jönköpings län hade fisket förbättrats i samtliga 15 undersökta vatten, och det fanns gott om små kräftor och rekryteringen var god. I Östergötland hade det blivit bättre eller mycket bättre i 13 av 17 testade sjöar. Till kräftvatten utanför stormområdet, som Mälaren, tycks förbättringen inte ha nått.
I Vänern har det under årens lopp gjorts flera försök med utsättning av signalkräfta. Alltid med dåligt resultat. Det kom därför som en stor överraskning när man 2008 upptäckte att det fanns signalkräftor i sjön. Så pass mycket att det 2009 gav avtryck i fångststatistiken (3 ton; Det yrkesmässiga fisket i sötvatten 2009). Men kräftorna finns bara längs sydöstra sidan av sjön. Den som gränsar mot stormområdet.

Sista exemplet handlar om lax och kommer från en artikel med rubriken Nytt rekord för laxfisket i Hallands åar under förra året, i Hallandsposten 2011-01-21. Där berättas att laxfångsterna 2010 var de största som noterats sedan man började föra statistik 1978. Vi vet inte om det är ett trendbrott eller en tillfällig ökning. Något måste ha hänt i havet, säger länsfiskekonsulent Peter Norell.

Vi kan självfallet inte garantera att det finns ett samband mellan förbättrat fiske och ökade halter av vedämnen i vattnet. Däremot vet vi att positiva nyheter om fisk och fiske är en bristvara, och tror oss veta att det som skett är unikt för stormområdet. Vi fortsätter därför på den inslagna vägen. I det perspektivet kan beståndsproblemen som funnits för torsken i östersjön och för inlandsfisk i exempelvis Vättern, ses som bristfenomen orsakade av för låga halter av vedämnen. I havet sinade förrådet av vedämnen när flottningen upphörde, medan bristsituationen i inlandsvattnen troligtvis beror på att skogsbruket har förändrats.

Tillbaka till torskfisket.

Utflödet av vedämnen till Östersjön från stormområdet är givetvis litet i jämförelse med vad som kom från flottningen. Området i havet som påverkas är sannolikt också litet, men av en lycklig slump råkade det vara mitt i prick för torsken i östra beståndet. Därför berörs inga andra fiskbestånd i Östersjön.  Inte ens torsken i västra beståndet.

Att tillväxten hos torskbeståndet är så stark just nu kan inte bara bero på att halten av vedämnen har ökat. I så fall skulle det ha funnits massor av torsk på 1950-talet. En skillnad mellan nu och då är att havet är mycket mer näringsrikt idag än det var på 1950-talet. Båda faktorerna behövs. Det framgår klart av Figur 7. Kurvorna för torskbeståndet och nitratkoncentrationen följs åt under 1960- och 1970-talet, men går skilda vägar då vedämneshalten når en kritisk nivå på 1980-talet. På 1960-talet var näringshalten den begränsande faktorn och på 1990-talet vedämnena. Idag växer beståndet snabbt för att havet är näringsrikt samtidigt som vedämneshalten har ökat. Stämmer vår hypotes kommer förbättring att klinga av när vedämneshalten minskar. Och det kommer inte att dröja så länge, såvida inte det kommer fler stormar eller naturens förråd av död ved får påfyllning på annat vis.

Figur 7. Lekbiomassa  (ton) av torsk i östra beståndet (ICES, 2010), och vinterkoncentrationer av nitrat (mmol/l) i de översta 10 metrarna vid Landsortsdjupet, Station BY31. (Larsson & Anderson 2005)


Av forskningens fyra huvudkandidater till torskproblemen - hydrografiska betingelser, överfiske, äggpredation från strömming och skarpsill, och svältdöd hos torsklarver - har vi bara avhandlat fiske/överfiske. Främsta skälet till det är att Cardinale & Svedäng, Fiskeriverket, forskarna vid Stockholm Resilience Centre och ICES, tonar ner betydelsen av de andra faktorerna.  Det räcker för oss.

En vink om vilken roll som vedämnen kan ha, hittar vi i studier om reproduktionsproblem och embryoskador hos torsk. I en artikel i Östersjö 94 berättar Åkerman et al om hög dödlighet och missbildningar hos torskembryon, och om att produktionen av embryon och gulesäckslarver är vida lägre än vad som kan anses normalt i en opåverkad miljö. Åkerman et al (1996) har också visat att reproduktionen för torsk från Östersjön fungerar dramatiskt sämre än för torsk från Barents hav. Enligt Pickova et al (2000) påträffades embryoskador hos torsk i Östersjön första gången 1979. De har funnits där sedan dess. Misstankar finns att embryoskadorna kommer från miljögifter, men den kopplingen har inte gått att styrka.
Den här är forskning som man knappt hör talas om idag, även om Köster et al (2003)framhåller att det sena äggstadiet och tidiga larvstadiet är mest kritiska för torskrekryteringen.

För andra fiskarter, som abborre och gädda, har vi varit inne på att vedämnen kan vara viktiga för reproduktionen eftersom de är fytoöstrogener och antioxidanter.  Det bör också gälla för torsk. Vi kan bara fortsätt att gissa att vedämnena motverkar embryoskador och ligger bakom vitaliseringen av fisk- och signalkräftbestånden.


Källor:

Baltic Sea 2020. The role of cod in Baltic Sea.

Cardinale M, Svedäng H. The beauty of simplicity in sccience: Baltic cod stock improves rapidly in a "cod hostile" ecosystem state. Mar. Ecol. Prog. Ser., 425: 297-301, 2011.

Eero M, Köster FW, Plikshs M, Thurow F. Eastern Baltic cod (Gadus morhua callarias) stock dynamics: extending the analytical assessment back to the mid-1940s. ICES J. Mar. Sci. 64: 1257-1271, 2007.

Fiskeriverket 2004. Oroande tillbakagång för fisket efter signalkräftor. Pressinformation 2004-12-20.

Fiskeriverket 2008. Unika rödingen I Vättern mår allt bättre.  Nyhetsbrev 2008-10-23.

ICES 2009. Report of the Baltic Assessment Working Group.

ICES Advice 2010, Book 8.

Köster FW et al (10 medförfattare). Recruitment of Baltic cod and sprat stocks: Identification of critical life stages and incorporation of environmental variability into stock-recruitment relationships. Sci. Mar. 67: 129-154, 2003.

Köster FW et al (13 medförfattare). Baltic cod recruitment - the impact of climate variability on key processes. ICES J. Mar. Sci. 62: 1408-1425, 2005.

Möllmann C, Hinrichsen HH, Köster FW, Voss R, Grönkjär P. Long-term changes in zooplankton and shift in peak spawning time cause food-limitation of Central Baltic cod larve. WKIZC, Copenhagen June 7-9, 2005.

Naturvårdsverket & Fiskeriverket. Ekologisk restaurering av vattendrag, 2008. Redaktör: Degerman E.

Pickova J, Larsson PO, Kiessling A. Possible explanations to Baltic cod reproduction problems - a short review. Reproductive Physiology of fish. 92-24, 2000.

Stockholm Resilience Centre. Baltic cod increase in stock. 2008-10-24.

Suuronen P, Jounela P, Tschernij V. Fishermen responses on marine protected areas in the Baltic cod fishery. Marine Policy, 34: 237-243, 2010.

Suuronen P, Tschernij V, Jounela P, Valtentinsson D, Larsson PO. Factors affecting rule compliance with mesh size regulations in the Baltic cod trawl fishery. ICES J. Mar. Sci., 64: 1603-1606, 2007.

SVT, Östnytt. Rödingen ökar i Vättern. 2009-11-02.

Sött & Salt 2010-09-23. Mer röding i Vättern visar provfiske.

Våra fiskevatten 4: 2006. Enkät i Jönköping stärker bilden - Bara tillfällig svacka för signalkräftorna.

Zeller D, Rossing P, Harper S, Persson L, Booth S, Pauly D. The Baltic Sea: Estimates of total fisheries removals 1950-2007. Fisheries Research 108: 356-363, 2011.

Åkerman G, Ericson G, Balk L. Reproduktionsstörningar hos fisk i Östersjön - indikationer på ett påverkat biologiskt system. Året som gått. Östersjö 94.

Åkerman G, Tjärnlund U, Broman D, Näf C, Westin L, Balk L. Comparison of reproductive success of cod,Gadus morhua, from Barents Sea and Baltic Sea. Mar. Environ. Res. 42: 139-144, 1996.

Österblom H, Hansson S, Larsson U, Hjerne O, Wulff F, Elmgren R, Folke C. Human-induced trophic cascades and ecological regime shifts in the Baltic Sea. Ecosystems 10: 877-899, 2007.






Tillbaka till Fakta


 

Previous page: Flodnejonöga
Next page: Artiklar